”Folket litar på myndigheterna trots kritiken efter katastrofen”

Sverige är ett av de länder i Europa som är mest berört av flodvågskatastrofen i Asien. Det är alldeles tydligt att katastrofen har varit mycket närvarande också bland de svenskar som inte varit direkt drabbade. Sju av tio svenskar säger i en ny undersökning från Temo att man känt sig personligen starkt berörd av katastrofen. Som väntat har mediakonsumtionen gått upp. En stor majoritet av svenskarna uppger att de efter katastrofen har sett och läst mer än vanligt i radio, TV och tidningar.

34 procent känner någon som drabbats. Men katastrofen rör vid alla grupper av människor, i stort sett oberoende av var man bor i landet, vilken utbildning man har, vad man arbetar med.

Hur har då svenskarna så här långt reagerat på naturkatastrofen och de svenska insatserna och vilka politiska konsekvenser kan vi räkna med? För att få bättre underlag för att bedöma detta intervjuade Temo 11 till 17 januari 1.019 svenskar 16 år och äldre. Undersökningen inleddes därmed samma dag som oppositionen började framföra tydlig kritik mot statsministern.

Under veckorna efter flodvågen har det varit mycket debatt om hur Sverige och svenska myndigheter skött hjälp och stödinsatser. Det har i media funnits redogörelser för andra länders insatser och hur dessa har fungerat i jämförelse med de svenska insatserna. Ett genomgående tema i denna rapportering har varit att åtminstone vissa länder, främst Italien, under de första dagarna reagerade snabbare och därmed tidigt gjorde bättre insatser än Sverige.

På vår fråga svarar 45 procent att man tycker att svenska myndigheter verkar ha hanterat katastrofen sämre än myndigheter i andra länder med många turister i de drabbade områdena. 36 procent tycker inte att det verkar vara någon större skillnad mellan svenska och andra länders insatser. Som väntat anser borgerliga sympatisörer oftare än andra att Sverige skött sig sämre än andra länder. Socialdemokrater anser oftare än andra att Sverige gjort bättre eller i stort sett samma insatser som andra länder.

Undersökningen visar klart att trots mediakritik om systemfel och bristande vilja hos ledande beslutsfattare att dra lärdomar av tidigare stora katastrofer så har många svenskar en optimistisk hållning. Nästan åtta av tio svenskar tror i dag att svenska myndigheters beredskap att ta hand om katastrofer utomlands kommer att öka. Resultaten innebär att en mycket stor majoritet av svenskarna idag lyssnar med öppna öron på den som tillsätter medborgarkommissioner och ger löften om att utreda och att se till att den framtida krisberedskapen förbättras.

På frågan om vem som ansvarar för att hjälpa svenskar som råkat ut för större olyckor, terroristdåd eller naturkatastrofer i samband med utlandsresor svarar en stor majoritet (84 %) att svenska myndigheter eller regeringen har det huvudsakliga ansvaret. Färre anser att researrangörerna har det huvudsakliga ansvaret. En mindre grupp anser att ansvaret faller på försäkringsbolagen.

Katastrofen inträffande annandag jul 26 december. Under de efterföljande dagarna blev den fulla omfattningen av katastrofen stegvis allt tydligare. De två första veckorna kan beskrivas som en period av ”nationell samling”. I fokus fanns både de ofattbart stora förlusterna i länderna i katastrofområdet och de drabbade svenskarna. De svenska insatserna kom efter inledande problem igång. I media söktes upplysningar om försvunna personer. Insamlingar till katastrofens offer drogs igång. Vissa kritiska röster hördes om svenska myndigheters svårigheter att få igång en effektiv krishantering.

Måndag 10 januari gav kung Carl Gustaf i en intervju i Dagens Nyheter sina synpunkter på hur katastrofen hanterats. Det blev inledningen till en våg av kritik och utspel från oppositionen och regeringen. Man kan beskriva det som att utvecklingen därmed gick över i en fas av ”politiskt spel”. Tidigare erfarenheter visar tydligt att om det politiska spelet i sig kommer mer i fokus så riskerar man att medborgarnas känsla av politisk cynism ökar. Uppmärksamheten leds bort från grundfrågorna om katastrofen och hur den drabbat människor i olika länder. De enorma förlusterna kommer i bakgrunden och det blir t ex svårare för insamlingsorganisationerna att hålla liv i solidariteten och givarintresset.

Vilken betydelse kommer katastrofen att få på människors tankar, känslor och värderingar? Vi vet av tidigare erfarenheter att opinionen ofta påverkas efter stora katastrofer. Efter attacken på World Trade Center 11 september 2001 ökade tilltron till de politiska institutionerna också i Sverige. Samtidigt ökade förtroendet både för regeringen och för de svenska partiledarna. Terrorattacken blev t ex en bidragande orsak till att förtroendet för Göran Persson ökade tydligt under åren 2001 och 2002.

Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh i september 2003 ökade väljarnas uttryckta förtroende för så gott som samtliga svenska partiledare.

Vi skulle alltså kunna förvänta oss att naturkatastrofen i Asien ökar uppslutningen kring svenska ledare. Mätningar första tiden efter katastrofen har tolkats som att förtroendet för både regeringen och Göran Persson minskade direkt efter katastrofen. Det är tveksamt i vilken utsträckning detta är en riktig analys. Politiska skiljelinjer medför att vissa väljargrupper alltid ger regeringen och statsministern lågt betyg. Så visade t ex en mätning som Temo genomförde i september 2004 att hela 44 procent då tyckte att regeringen på det hela taget gör ett dåligt jobb.

Mycket talar därmed för att det misstroende som kom till uttryck under den första perioden av ”nationell samling” åtminstone delvis drevs av att man redan före katastrofen av politiska skäl hade lågt förtroende för regeringen eller statsministern.

Däremot är det tydligt att den relativt okände och inte särskilt folkligt väl förankrade utrikesministern Laila Freivalds som ett resultat av medias kritiska bild av hennes sätt att hantera katastrofen snabbt kom att bli mer misskänd. Det är naturligtvis ingen särskild tillgång för regeringen.

Vad hanteringen under den nu aktuella perioden av ”politiskt spel” betyder för det fortsatta förtroendet för regeringen och Göran Persson är däremot en mer öppen fråga. Mycket talar för att utvecklingen just nu missgynnar regeringen. Bilden av ett parti med särskild förmåga att sköta landet tunnas ut. Det senaste året har inte varit en framgångsperiod för regeringen och utvecklingen efter katastrofen kan fortsätta denna negativa utveckling.

Hur tänker svenskarna själva om naturkatastrofens betydelse för förtroendet för politiker och andra beslutsfattare? Många svenskar (54 procent) tror nu att förtroendet för politiker och andra beslutsfattare i det svenska samhället kommer att minska. Detta är tydligast bland de äldsta. Känslan är något starkare bland oppositionens väljare jämfört med främst socialdemokratiska väljare.

Många svenskar tror dock att sammanhållningen i samhället, dvs människors omtanke om varandra, kommer att öka efter katastrofen. Känslan är den samma bland kvinnor och bland män och i alla åldersgrupper. Många har också pratat med andra om katastrofen. Många är således starkt berörda av flodvågens härjningar men trots det är det lite som talar för att människors resvanor kommer att förändras på något dramatiskt sätt. Nästan åtta av tio svenskar tror inte att människors vilja att semestra i exotiska länder kommer att förändras. Bara drygt en av tio tror att denna typ av resande kommer att minska.

Trots misstag, allvarlig kritik och en utbredd känsla av att hanteringen av katastrofen kan komma att urholka förtroendet för beslutsfattare finns bland svenskarna en tydlig tillit till de svenska myndigheterna. Svenskarna tycks göra en mycket balanserad och nykter bedömning av situationen. I det perspektivet kan resultatet ses som hoppfullt. Men det finns all anledning att varna för att en utdragen process med återkommande granskningar och långsamma förändringar riskerar att allvarligt undergräva denna tilltro. Det finns idag stora förväntningar på att politiker och myndigheter visar handlingskraft och avsevärt förbättrar Sveriges beredskap att hantera kriser.